Arbetsförmedlingsmonopolets tid
1934 antog riksdagen en lag om offentliga arbetsförmedlingar som ålade varje landsting och landstingsfri stad att inrätta offentliga arbetsförmedlingar.
1933 antog International Labour Organization, ILO ,en konvention om förbud mot avgiftskrävande arbetsförmedlingar. Den trädde i kraft i Sverige 1937.
1940 inrättades Statens arbetsmarknadskommission som 1948 ombildades till Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS. AMS blev tillsynsmyndighet för de privata arbetsförmedlingarna. 1940 begränsades vinstdrivande arbetsförmedlingar till vissa yrkesgrupper: scenartister, husligt arbete, anställda i hotell- och restaurangrörelser, sjukvård och jordbruk.
1942 gjordes en lagändring som innebär att all verksamhet som tillhandahöll arbetskraft räknades som arbetsförmedling för att komma åt skenanställningar hos impressarier och hemhjälpsbyråer.