Under perioden 1993-2015 undersökte statliga utredningar och forskare bemanningsbranschen och dess roll på arbetsmarknaden. I det här avsnittet sammanfattar vi de viktigaste studierna från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningsstudier (IFAU) och Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet.

Det fanns ett stort intresse för bemanningsbranschen inom forskarvärlden när legaliserades på 90-talet och sedan växte under 00-talet. Detta intresse har därefter avtagit. En tolkning är att branschen har blivit mer etablerad och i takt med tillväxten inte ses som någonting ovanligt på arbetsmarknaden.

I den första utvärderingen av avskaffandet av förbudet mot privata arbetsförmedlingar konstaterar utredningen (SOU 1997:58 Personaluthyrning) att det inte finns några negativa erfarenheter av personaluthyrning, bortsett från artistförmedlingar. Företagen i branschen finns huvudsakligen i storstäder och större tätorter, de förmedlar främst utbildad arbetskraft. I betänkandet skriver utredaren vidare att det inte finns några belägg för att uthyrningsverksamheten tränger undan ordinarie jobb hos kundföretagen. Vidare avvisar utredningen krav på lagstiftning i form av begränsningar
för längsta tillåtna uthymingstid. Erfarenheter från andra länder visar att sådana regler inte har någon effekt på de centrala problemen.

I IFAU:s rapport Hur fungerar bemanningsbranschen? från 2004 beskriver Pernilla Andersson-Joona och Eskil Wadensjö bemanningsbranschen som en ny och expanderande bransch. De konstaterar att kvinnor samt de mindre etablerade på arbetsmarknaden är överrepresenterade. En studie av flödena visar att ungdomar och invandrare oftare lämnar den för en anställning i en annan bransch än vad äldre och infödda gör. Det är också vanligare bland invandrare att komma från arbetslöshet till branschen. Wadensjö och Andersson skriver vidare att arbetslösa invandrare som blir anställda i ett bemanningsföretag verkar ha goda förutsättningar för att lämna branschen för en anställning i en annan bransch.

I en uppföljande rapport – Bemanningsbranschen 1998-2005: En bransch i förändring? – från år 2010 för forskningsinstitutet SOFI skriver Andersson och Wadensjö att andelen kvinnor i branschen sjönk med från 63 till 44 procent mellan 1998 och 2005. Detta förklaras med att branschen tidigare varit inriktad på yrken inom vilka kvinnor är överrepresenterade. De konstaterar vidare att, mätt som andel av de sysselsatta i branschen var utflödet lägst år 1999 (44 procent), dvs. om individen var sysselsatta i branschen i november 1998 men inte ett år senare. Högst andel, 57 procent, lämnade branschen år 2000.

I rapporten undersöker forskarna vidare hur fördelningen på olika sysselsättningsstatus var under 2005 för dem som var sysselsatta i bemanningsbranschen i november 2004. En knapp majoritet, 52,3 procent, var ett år senare fortfarande sysselsatt i branschen. Den näst största gruppen, 33,9 procent, hade lämnat bemanningsbranschen för sysselsättning i en annan bransch. Ungefär lika stora andelar, 5,4 respektive 4,5 procent, hade lämnat för studier eller för arbetslöshet.

I Lärdomar från bemanningsbranschen för tankesmedjan Fores från 2010 fortsätter Andersson och Wadensjö att undersöka bemanningsbranschens betydelse för integrationen. Författarna konstaterar att bland arbetslösa är det nästan lika vanligt bland icke-västliga invandrare som bland dem som är födda i Sverige att få ett arbete i bemanningsbranschen, medan övergångsandelen till andra branscher från detta jobb är mycket lägre för arbetslösa icke-västliga invandrare än för arbetslösa som är födda i Sverige. De menar att aktuell forskning inte kan bedöma de långsiktiga effekterna av en anställning i bemanningsbranschen, om den leder till framtida anställningar i andra branscher.

Joakim Hveem skriver 2018 i artikeln Är bemanningsbranschen en språngbräda till annan sysselsättning för arbetslösa? att en anställning inom bemanningsbranschen leder till en viss minskning av arbetslösheten och ökning av efterföljande inkomster. Framför allt finns det en positiv, signifikant och mycket stabil ökning av sannolikheten att vara i sysselsättning, inklusive i bemanningsbranschen, i minst sex år.

HUI Research skriver i Kompetensföretagen och karriären från 2023 att i snitt tio procent av de nyanställda i bemanningsbranschen stått utanför arbetsmarknaden innan sin anställning och 17 procent av de som klev in i branschen har under samma period kommit från studier. Dessutom har branschen en relativt hög andel anställda med förgymnasial studiebakgrund. Många av dessa lämnar senare bemanning och fortsätter sin karriär hos kundföretagen.