Bakgrundskontroller

Det senaste årets rättsutveckling har dessvärre gått åt fel håll i fråga om möjligheter att kontrollera lagöverträdelser vid rekrytering och anställning. I början av 2024 nekade flera tingsrätter utelämnandet av offentliga handlingar till rättsdatabaser med utgivningsbevis med hänvisning till att sekretess p.g.a. att uppgifterna efter utlämnandet riskerar att behandlas i strid med dataskyddsförordningen. Dataskyddförordningen gavs således företräde framför svensk grundlag. 

Den nya praxisen från tingsrätterna medförde överklagan och en längre rättsprocess som fick sitt avslut i februari 2025 när Högsta domstolen beslutade att rättsinstanserna skulle lämna ut handlingarna till rättsdatabaser med journalistiska ändamål, men med förbehållet att namn, personnummer och adresser i handlingarna inte fick spridas, göras sökbara eller notifierar för allmänheten eller betalande kunder. Beslutet får till effekt att rättsdatabasernas innehåll successivt försämras, innebärandes en försämring av arbetsgivares möjligheter att kontrollera ifall en kandidat eller anställd har misstänkts för brott, begått brott, har kopplingar till organiserad brottslighet eller är direkt olämplig för den tilltänkta positionen. När rättsdatabaserna inte längre uppdateras med nya domar och rättsfall blir de snabbt urvattnade och inaktuella som kontrollverktyg för företag och myndigheter. 

Parallellt med rättsutvecklingen har det även funnits en politisk ambition att se över rättsdatabasernas och söktjänsternas legitimitet. Utredningen om Personuppgifter och mediegrundlagarna (SOU 2024:75) som presenterades i november 2024 avsåg att se över grundlagsskyddet för rättsdatabaserna samt föreslå lämpliga lagändringar.  

Problematiken kring de så kallade öppna rättsdatabaserna, som vänder sig till allmänheten, har återkommande lyfts av olika intresseorganisationer som integritetskränkande samt som ett verktyg för den organiserade brottsligheten att nyttja vid kartläggning av privatpersoner. Öppna databaser har därför använts i syfte att utpressa, utnyttja och för bedrägeriverksamhet, inriktat mot både privatpersoner och företag. Öppna rättsdatabaser har erbjudit tjänster till företag och privatpersoner och har således inte gjort en avgränsning till vem som är brukaren. Arbetsgivare som använder rättsdatabaser i syfte att förhindra kriminalitet bör fortsatt ges den möjligheten, trots att systemet inte varit perfekt bör det inte innebära ett förbud mot rättsdatabaser generellt, utan bör istället justeras för att begränsa vem som ska få ta del av innehållet. Arbetsgivare med berättigat intresse av att göra lämplighetsprövningar måste även i fortsättningsvis säkerhetsställas den möjligheten.