Restauranger, hotell, butiker och annan handel anställer många arbetssökande. Men det gör även svenska bemanningsföretag.

För att få en uppfattning om hur rekryteringen till bemanningsbranschen ser ut jämfört med ekonomin i övrigt studerar vi övergången från arbetslöshet till sysselsättning.

Vi använder data från SCB:s databas Befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS) för 2020 och 2021. Databasens syfte är att redovisa den folkbokförda befolkningen i sex arbetsmarknadsstatusar: sysselsatta, arbetslösa, studerande, pensionärer, sjuka samt övriga. De sysselsatta redovisas för åldersgruppen 15–74 år.

I tabellen nedan presenteras andelen av arbetslösa i olika grupper som går från att vara arbetslösa under åren 2020, 2021 och 2022 till en anställning i bemanningsbranschen eller någon annan bransch året efter.

Från arbetslöshet 2020 till sysselsättning 2021

Från arbetslöshet 2021 till sysselsättning 2022

Från arbetslöshet 2022 till sysselsättning 2023

I två av tre år toppar kompetensbranschen listan över listan över branscher som anställer arbetssökande. Det är fyra andra branscher som har toppositionerna: restaurangbranschen, detaljhandeln, utbildning och öppna sociala insatser (SNI-kod 88).

Om vi skulle lägga ihop alla delar av handeln respektive besöksnäringen skulle dessa två sektorer var för sig anställa fler arbetssökande än övriga branscher. De erbjuder ofta instegsjobb eftersom de delvis erbjuder anställningar med låga formella krav på utbildning, har stor efterfrågan på arbetskraft och ger möjlighet till flexibla anställningsformer som passar personer utan tidigare arbetslivserfarenhet eller med begränsade språkkunskaper.

Öppna sociala insatser omfattar bland annat hemtjänst, dagverksamheter, stödboenden, LSS-verksamheter, personlig assistans och olika former av socialt stöd riktat till utsatta grupper. Dessa verksamheter anställer många arbetssökande eftersom de ofta har ett kontinuerligt behov av personal för att klara bemanning i dygnet-runt-verksamheter och individnära insatser. Arbetet kan ofta utföras utan krav på högre utbildning, vilket öppnar möjligheter för personer med kort utbildningsbakgrund eller de som är nya på arbetsmarknaden. Dessutom är subventionerade anställningar och praktikplatser vanliga.

Vi kan tydligt skönja nedgången i ekonomin i siffrorna. Under det första året får 128 000 arbetssökande ett jobb. Detta minskar till 107 000 året efter och 78 000 år 2023. Detta är en förklaring till att bemanningsföretagens roll som instegsjobb minskar något under den sista perioden.

För många arbetsgivare, inte minst mindre företag, är anställningsbeslut ganska ovanliga. Det är inte så ofta de har behov av att rekrytera ny personal. De kan bland annat därför ha svårt att bedöma kompetensen hos dem med annan bakgrund än deras egen.

Bemanningsföretag fattar å andra sidan ständigt be slut om nya anställningar. De blir därför ofta experter på att bedöma en arbetssökandes kompetens och att matcha den anställde med »rätt« arbetsgivare. Det är viktigt att den som hyrs ut har den kompetens som hyrande företag efterfrågar. Bemanningsföretagen kan därför få en god förmåga att bedöma sökande och använder kanske därför mindre ofta enkla kriterier som ålder, kön och etnicitet.

De hävdar ofta att de enbart ser till kompetens då de anställer konsulter och alltså är mindre benägna att diskriminera personer med utländsk bakgrund.

Forskning visar att arbetsgivarna använder individens arbetslöshetshistorik som ett sorteringsinstrument. Det innebär att arbetsgivaren för väntar sig att dessa personer har lägre produktivitet. Om arbetsgivare väljer bort individer som är arbetslösa, eller som tidigare har varit arbetslösa, i rekryteringsprocessen blir det svårare för dessa individer att få ett arbete. Studier visar att sannolikheten att bli kallad till intervju avtar kraftigt med arbetslöshetstiden. Detta indikerar i sin tur att värdefull produktivitet inte tas tillvara.

Rekrytering är förknippad med stora kostnader i form av annonsering, urval och introduktion. Det finns också en osäkerhet vad gäller efterfrågan. Därmed finns ett behov av att kunna hantera förändringar i produktionen, utan att behöva anställa och säga upp personal. Men osäkerhet kan också gälla arbetsförmågan hos den person man rekryterar. Det är kostsamt att göra felrekryteringar.

Eftersom kundföretagen genom inhyrning i stället för att direkt anställa individen är att minska betydelsen av den osäkerhet som arbetsgivaren kan känna vid en anställning av en person som varit utan arbete länge och vars produktivitet är relativt okänd.

Under perioden 1993-2015 undersökte statliga utredningar och forskare bemanningsbranschen och dess roll på arbetsmarknaden. I det här avsnittet sammanfattar vi de viktigaste studierna från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningsstudier (IFAU) och Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet.

Det fanns ett stort intresse för bemanningsbranschen inom forskarvärlden när legaliserades på 90-talet och sedan växte under 00-talet. Detta intresse har därefter avtagit. En tolkning är att branschen har blivit mer etablerad och i takt med tillväxten inte ses som någonting ovanligt på arbetsmarknaden.

I den första utvärderingen av avskaffandet av förbudet mot privata arbetsförmedlingar konstaterar utredningen (SOU 1997:58 Personaluthyrning) att det inte finns några negativa erfarenheter av personaluthyrning, bortsett från artistförmedlingar. Företagen i branschen finns huvudsakligen i storstäder och större tätorter, de förmedlar främst utbildad arbetskraft. I betänkandet skriver utredaren vidare att det inte finns några belägg för att uthyrningsverksamheten tränger undan ordinarie jobb hos kundföretagen. Vidare avvisar utredningen krav på lagstiftning i form av begränsningar
för längsta tillåtna uthymingstid. Erfarenheter från andra länder visar att sådana regler inte har någon effekt på de centrala problemen.

I IFAU:s rapport Hur fungerar bemanningsbranschen? från 2004 beskriver Pernilla Andersson-Joona och Eskil Wadensjö bemanningsbranschen som en ny och expanderande bransch. De konstaterar att kvinnor samt de mindre etablerade på arbetsmarknaden är överrepresenterade. En studie av flödena visar att ungdomar och invandrare oftare lämnar den för en anställning i en annan bransch än vad äldre och infödda gör. Det är också vanligare bland invandrare att komma från arbetslöshet till branschen. Wadensjö och Andersson skriver vidare att arbetslösa invandrare som blir anställda i ett bemanningsföretag verkar ha goda förutsättningar för att lämna branschen för en anställning i en annan bransch.

I en uppföljande rapport – Bemanningsbranschen 1998-2005: En bransch i förändring? – från år 2010 för forskningsinstitutet SOFI skriver Andersson och Wadensjö att andelen kvinnor i branschen sjönk med från 63 till 44 procent mellan 1998 och 2005. Detta förklaras med att branschen tidigare varit inriktad på yrken inom vilka kvinnor är överrepresenterade. De konstaterar vidare att, mätt som andel av de sysselsatta i branschen var utflödet lägst år 1999 (44 procent), dvs. om individen var sysselsatta i branschen i november 1998 men inte ett år senare. Högst andel, 57 procent, lämnade branschen år 2000.

I rapporten undersöker forskarna vidare hur fördelningen på olika sysselsättningsstatus var under 2005 för dem som var sysselsatta i bemanningsbranschen i november 2004. En knapp majoritet, 52,3 procent, var ett år senare fortfarande sysselsatt i branschen. Den näst största gruppen, 33,9 procent, hade lämnat bemanningsbranschen för sysselsättning i en annan bransch. Ungefär lika stora andelar, 5,4 respektive 4,5 procent, hade lämnat för studier eller för arbetslöshet.

I Lärdomar från bemanningsbranschen för tankesmedjan Fores från 2010 fortsätter Andersson och Wadensjö att undersöka bemanningsbranschens betydelse för integrationen. Författarna konstaterar att bland arbetslösa är det nästan lika vanligt bland icke-västliga invandrare som bland dem som är födda i Sverige att få ett arbete i bemanningsbranschen, medan övergångsandelen till andra branscher från detta jobb är mycket lägre för arbetslösa icke-västliga invandrare än för arbetslösa som är födda i Sverige. De menar att aktuell forskning inte kan bedöma de långsiktiga effekterna av en anställning i bemanningsbranschen, om den leder till framtida anställningar i andra branscher.

Joakim Hveem skriver 2018 i artikeln Är bemanningsbranschen en språngbräda till annan sysselsättning för arbetslösa? att en anställning inom bemanningsbranschen leder till en viss minskning av arbetslösheten och ökning av efterföljande inkomster. Framför allt finns det en positiv, signifikant och mycket stabil ökning av sannolikheten att vara i sysselsättning, inklusive i bemanningsbranschen, i minst sex år.

HUI Research skriver i Kompetensföretagen och karriären från 2023 att i snitt tio procent av de nyanställda i bemanningsbranschen stått utanför arbetsmarknaden innan sin anställning och 17 procent av de som klev in i branschen har under samma period kommit från studier. Dessutom har branschen en relativt hög andel anställda med förgymnasial studiebakgrund. Många av dessa lämnar senare bemanning och fortsätter sin karriär hos kundföretagen.