Fler arbetslösa – färre insatser: Budgeten som sviker långtidsarbetslösa
Budgeten för arbetsmarknadspolitiken 2026 är full av paradoxer. Arbetslösheten stiger i alla grupper – ändå minskar regeringen anslagen till aktiva insatser. Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka miljarder, samtidigt får färre delta i programmen. Logiken är svår att förstå, skriver Jessica Forss Katz, näringspolitisk expert Kompetensföretagen.
Mandatperiodens sista arbetsmarknadspolitiska höstbudget var full av paradoxer. Å ena sidan har vi under flera års tid sett en brant stigande arbetslöshet. Närmare 24 000 fler inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen under 2024 jämfört med 2023 och långtidsarbetslösheten beskrivs ha ökat i alla grupper, oavsett konkurrensförmåga.
Å andra sidan avsätts och används mindre medel för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Budgeten för 2026 föreslås ytterligare minskas med 5,9 miljarder kronor jämfört med 2025. Därtill blir 2025 ännu ett år då Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka medel, denna gång motsvarande 4,2 miljarder kronor. Förklaringen till de återlämnade medlen lyder: ”Detta beror delvis på att långtidsarbetslösheten och antalet personer inom jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar varit lägre än beräknat.”
För en utomstående är det svårt att förstå logiken bakom fler inskrivna och fler långtidsarbetslösa, samtidigt som färre får delta i Arbetsförmedlingens ramprogram. Ett återkommande, om än haltande, tema.
Några nedslag i budgeten:
- Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader ökas med 250 miljoner till 2026, med stadiga ökningar för 2027 och 2028. Medelsökningen bland annat med fler matchnings- och kontrolluppdrag samt införandet av aktivitetskrav i försörjningsstödet.
- Bidragen till arbetslöshetsersättning ökas med 700 miljoner för 2026, men beräknas sjunka under 2027 och 2028.
- Kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska program ska minska med drygt 900 miljoner för 2026, och fortsätta på lägre nivåer under 2027 och 2028. Förklaringen kan tänkas ligga i fler insatser på Arbetsförmedlingen, på bekostnad av upphandlade tjänster.
Det är ingen hemlighet att matchningstjänsten varit föremål för ingående granskningar det senaste året, såväl från forskningshåll som Arbetsförmedlingen och politiken. Kritik som lyfts har haft fog, även om en relativt stor andel fortsatt kommer i resultat (jobb eller utbildning) tack vare tjänsten – uppemot en tredjedel efter 90 dagar, och över en fjärdedel stannar i resultat 6 månader efter tjänstens avslut. Samtidigt kan vi se betydande, och på många sätt avgörande, förändringar i tjänstens funktionssätt. Sedan årsskiftet publiceras kontinuerliga betyg. Arbetsförmedlingen har också genomfört en första hävning av lågpresterande leverantörer.
Med dessa förändringar kan en bättre fungerande marknad komma på plats, där högpresterande leverantörer premieras och fler arbetssökande får ett ändamålsenligt matchningsstöd.
Men dessa förbättringar kan inte åtgärda tidigare brister på marknaden eller i tjänsten. Nu måste fokus ligga på att fortsätta utveckla tjänsten, genomföra fler hävningar och förbättra kontrollen och uppföljningen av leverantörer och deltagare.
Likafullt väljer regeringen och Arbetsförmedlingen att fortsätta minskningen av antalet deltagare i matchningstjänsten (från drygt 65 000 per månad under 2022 till 2025 års nivåer omkring 40 000 deltagare). Detta i ett läge när insatser behöver erbjudas fler, inte färre.
Arbetsförmedlingens ”track record” belyses delvis i propositionen. Utöver Statskontorets rapport, som nämns i budgetpropositionen, har året också bjudit på rapporter från Riksrevisionen, IAF och JO. Samtliga har pekat på brister i Arbetsförmedlingens verksamheter, vare sig det handlat om tillgänglighet och service, tillsyn av arbetssökande och leverantörer eller resursanvändning. Ändå ger regeringen myndigheten förnyat förtroende i arbetsmarknadspolitiska insatser. Inte minst ska Arbetsförmedlingen bygga ut det egna matchningsstödet som hittills producerat låga resultat.
Regeringen avsätter 38 miljoner för Arbetsförmedlingens handläggning av aktivitetskravet under 2026. Därefter ökas medlen med omkring 60 miljoner årligen 2027 och 2028. Vad det kommer innebära för den statliga arbetsmarknadspolitiken är svårt att förutspå, så även när det gäller utvecklingen för upphandlade arbetsmarknadstjänster på statlig respektive kommunal nivå.
- Arbetet för att stänga ute kriminella och oseriösa leverantörer från att delta i valfrihetssystem är konstruktivt och välbehövligt. Konkurrensverket har getts i uppdrag att lämna förslag som motverkar kriminella och oseriösa leverantörer i valfrihetssystem.
- Av dryga fyra miljarder till nystarts- och etableringsjobb utnyttjades endast 2,5 miljarder under 2025. Men regeringen väljer att förlänga reformen för etableringsjobben till och med 2034, med förhoppningen att fler ska kunna ta del av stödet. Från vår sida är det glasklart: utan kompetensbranschen kommer reformen inte kunna flyga.
Regeringens satsningar på Arbetsförmedlingen bäddar för minskad insyn i arbetsmarknadspolitiska insatser och en minskad följsamhet i arbetsmarknadspolitiken. Att inte satsa på skalbara upphandlade tjänster riskerar leda till lägre effektivitet i arbetsmarknadspolitiska insatser.
Även om det finns några ljusningar så pekar arbetsmarknadsprognoser fortsatt på ett ansträngt läge, vilket borde bädda för ökade politiska krav på fler deltagare i fungerande insatser som leder till varaktiga jobb.
Kommande veckor ska vi träffa flertalet politiker och representanter från Arbetsförmedlingen, för att diskutera dessa frågor.
På återseende!
Jessica