I mitten av 1800-talet genomgick Sverige ett systemskifte. Några viktiga reformer var avskaffandet av skråväsendet 1846 och av passtvånget för inrikes resor 1860 samt näringsfrihetens införande 1864. Dessa reformer öppnade för en rörligare arbetsmarknad, vilket i sin tur skapade behov av matchningstjänster. Då började de privata arbetsförmedlingarnas framväxt.
1864 startade Sophie Adlersparre en renskrivningsbyrå i Stockholm.
1885 startade Fredrika Bremer-förbundet en platsförmedling för framför allt lärarinnor.
1902 inrättades den första offentliga arbetsförmedlingen av Helsingborgs stad i ett försök att minska kostnaderna för fattigvården.
Under 1920– och 30-talen fanns privata arbetsförmedlingar i de flesta län men de var starkast i storstäderna. Varje förmedling var normalt koncentrerad till en ort och ett yrke. De privata arbetsförmedlingarna kom med tiden att i allt högre grad förmedla arbeten till kvinnor medan de offentliga arbetsförmedlingarna tog hand om praktiskt taget all arbetsförmedling för män.