Anki Elken vidgar normen

Anki Elken är en mångfacetterad person med flera parallella uppdrag där mänskliga rättigheter utgör den röda tråden.

Hon har varit ordförande i Kvinnolobbyn, suttit i Centerkvinnornas förbundsstyrelse i ett drygt decennium, är idag gruppledare för Sollentunapartiet, samt har varit ledamot i regeringsutredningen JA-Delegationen som fokuserade på jämställdhet i arbetslivet. Därtill är hon ett av Randstads mest kända ansikten utåt, och sedan länge en profil i branschen.

Det är en isande kall decembermorgon när vi möter henne på Randstads huvudkontor på Regeringsgatan i Stockholm. På fjärde våningsplanet tas vi emot, Anki bjuder på kaffe och lotsar oss till ett närliggande kontor. Så fort vi börjar prata om hennes jobb, tänder hon till. I sin roll som hållbarhetsansvarig ägnar hon sig åt ett idogt påverkansarbete för Randstads räkning, både bland de egna och ute bland politiker och andra beslutsfattare. Målet – att skapa justare villkor på arbetsmarknaden för alla oavsett kön, härkomst, funktionsuppsättningar, sexuell läggning eller ålder – är något hon ständigt har för ögonen.

– En McKinsey-rapport som kom förra året visar med tydlighet hur diskriminering fungerar. Vita män har det lättast, följda av vita kvinnor. I USA förvisso, men mönstret går igen även här.

Hon anser att Sveriges kommuner måste ta täten och bli förebilder – men tyvärr är det ofta tvärtom. Offentliga sektorn ligger efter den privata när det handlar om att öka mångfalden menar Elken – inte minst när det gäller ledande befattningar.

– Diskrimineringen på arbetsmarknaden är besvärande skulle jag säga. Inte minst på chefssidan. Svenskarna är dokumenterat saktfärdiga vad gäller tillsättning av utomeuropeiskt födda chefer. Inom den offentliga sektorn är representationen på pinsamt låga nivåer.

I ett land som Spanien har man lagstiftat så att ar betsgivare är skyldiga att redovisa att de bidrar till att personer som står långt från arbetsmarknaden kan komma i arbete. Anki önskar att vi i Sverige kunde ta efter för att tydliggöra att detta är allas ansvar.

– Vad ska man med fotbollslag bestående av 11 målvakter till? Det är allmänt känt att olikheter berikar och att det inte är bra om alla i en organisation är stöpta i samma form.

På Randstad har man bidragit genom programmet ”Managers Express”  som utbildar utländska chefer i hur den svenska arbetsmarknaden fungerar vad gäller exempelvis lagar, kultur och rekrytering. Något som hon hoppas ska ge resultat.

– Vår erfarenhet är också att många chefer i Sverige saknar kunskap om vilken kompetens som har kommit hit de senaste åren.

Ett annat av Ankis hjärteprojekt är ”Vidga Normen ” som hon arbetat med i snart tre och ett halvt år. Det syftar till att motverka effekterna av så kallad afrofobi på arbetsmarknaden – ett ord som för bara något år sedan var okänt för de flesta. Idag, sedan bland annat Uppdrag granskning gjort ett reportage om fenomenet, är det fler som känner till den utsatthet som drabbar svenskar med afrikanskt ursprung och som tar sig uttryck i diskriminering, hot och trakasserier.

– Det var Erik Ullenhag som tog initiativet till den så kallade ’Afrofobirapporten’. Jag förstod direkt vilken viktig fråga det var och började genast aktivera mig tillsammans med ett antal aktörer, säger Anki.

Randstad utbildar kontinuerligt sina rekryterare i att vara vakna för sina egna fördomar så att de är normkritiska i rekryteringsprocessen. Engagemanget för Vidga Normen sträcker sig även utanför företaget. I styrgruppen för Vidga Normen sitter idag förutom Randstad Sweden Group bland andra Länsstyrelsen i Stockholms län, Afrosvenskarnas Riksförbund, Polisen, Arbetsförmedlingen, Landstinget och flera privata företag.

– Det krävdes att någon tog tag i det här och började arbeta konkret med frågan. Det finns en stor beröringsskräck där ute. Vi talar inte gärna om ras i Sverige men folk utsätts fortfarande för diskriminering utifrån idén om ras.

Sakta men säkert har arbetet med att synliggöra afrosvenskars kompetens börjat ge resultat. Vidga Normen har fått relativt stort genomslag hos framför allt offentliga organisationer. Det blir fler och fler som uppmärksammar den strukturella diskrimineringen och som vill göra något åt den.

– Enbart ’mångfaldsarbete’ tenderar att inte riktigt komma åt det som afrosvenskar möter. Allt fler börjar förstå att man måste mäta specifikt för att synliggöra det specifika.

Anki Elken är med andra ord hoppfull. På senare tid har hon sett tecken som pekar i rätt riktning på flera håll i sitt arbete. Bland annat börjar det komma offentliga upphandlingar som kräver större social hållbarhet. Och så har vi förstås hösten 2017 som hon ser som en historisk milstolpe vad gäller jämlikhetskampen.

– Metoo-revolutionen trodde jag nog aldrig i min livstid att jag skulle få uppleva. Jag är övertygad om att det här viktiga upproret med tiden kommer att spilla  över på fler områden. Det kommer att komma resningar från fler diskriminerade grupper – vi kvinnor har visat vägen.

Hennes franka jag i kombination med en ideologisk övertygelse, har lett henne dit hon är idag. Och hon trivs utmärkt i sin roll på Randstad. Anki Elken lovordar företaget för sitt goda värderingsarbete och vilja till positiv förändring på arbetsmarknaden. Får hon välja själv vill hon gärna stanna kvar så länge så möjligt. Företagets värderingar stämmer väl överens med hennes egna.

– Jag brinner för att genomföra förändringar som kan hjälpa människor i deras vardag. Min drivkraft bottnar i att jag avskyr orättvisor och tror på att människor tillsammans kan mejsla ut vägar framåt.

 

 

 

 

Anki Elken

Familj: Min käre make Tomas och våra älskade barn, Lisa, Andreas och Maja

Bor: I fantastiska Rotebro i Sollentuna

Läser helst: Allt som handlar om hållbar utveckling eller historia

Om jag får en timme över: går jag på loppis

Motto: För att få som du vill, måste du veta vad du vill.