Jag vill visa skattebetalarna allt bra vi gör

Oavsett vad det gäller – jämställdhet, integrationsutmaningar, vinster i välfärden – kan man räkna med att Maria Mattsson Mähl har synpunkter i frågan. Hon är en outtröttlig opinionsbildare, ständigt på språng och ständigt med nya uppslag och idéer för hur fler kan komma i arbete.

Vi träffar henne på ett café i Stockholms innerstad, en snöblåsig eftermiddag. Vi har lyckats fånga henne i en paus, senare på kvällen ska hon vidare på Företagarnas julmingel. I väskan ligger de högklackade skorna så att hon snabbt ska kunna svida om. Vi slår oss ner vid ett hörnbord med utsikt över slottet.

– Just nu arbetar jag mycket med frågan om hur vi ska kunna skapa en större öppenhet kring välfärdsföretagens insatser för samhället, berättar hon.

AlphaCE som hon startade för snart sex år sedan är ett typiskt välfärdsföretag med fokus på arbetsmarknadsinsatser och vuxenutbildning – huvudsakliga uppdragsgivare är Arbetsförmedlingen och landets kommuner. Precis som många andra i branschen, upplever Maria att media, trots AlphaCE:s framgångar (bla vann man årets Gasell i Kalmar län 2017) sällan ger en rättvis bild av verkligheten. En del av välfärdsentreprenörers vardag är numera att hantera föreställningar om att skattemedel slösas eller felanvänds. Maria är frustrerad över att allmänheten går miste om viktig information om vad många välfärdsföretag bidrar med.

– En person i arbete drar i snitt in 215 000 kr till staten per år. En bidragstagare kostar det svenska samhället 71 000 kronor per år. Varje person som med vår hjälp etableras på arbetsmarknaden innebär med andra ord en samhällsbesparing på 286 000 kr.

Hittills i år har AlphaCE hjälpt 1924 personer i arbete. Det är sammanlagt 550 miljoner tillbaka till samhället. Att man inte talar högt om mätbara faktorer i välfärdssektorn, tror hon beror på ett svenskt tabu. I England och Tyskland, berättar hon, har man har ett helt annat förhållningssätt. Där rankas välfärdsinsatser efter resultat och att som företag redogöra för hur man bidrar till samhället rent ekonomiskt, är inga konstigheter.

– För mig är det enkelt: vår uppdragsgivare är samhället. Alltså vill jag visa skattebetalarna allt bra vi gör för deras pengar. Visst, människors glädje över att få ett jobb är inte mätbart i kvantitativa termer men det finns ju faktiskt saker som går att mäta.

Själv bidrar hon så gott det går. Varje fredag klockan tre twittrar hon och delger hur många personer som fått jobb eller kommit i utbildning genom AlphaCE samma vecka. Men hon är också aktiv i media – i intervjuer delger hon företagets resultat, därtill skriver hon debattinlägg och producerar krönikor.

– Jag är en person som gillar att göra framför att prata. Jag vill se resultat och gärna snabbt, säger hon och skrattar.

Maria kommer från ett hem där tanken på de som hade de sämre, ständigt var närvarande. Att starta ett företag där hon som person har möjlighet att dela med sig av sina kontakter och stötta personer som saknar ingångar till arbetsmarknaden, låg således nära till hands.

– Jag förstod tidigt att var man kommer ifrån och vilka nätverk man har spelar en stor roll för vilka chanser man ges. Därför ser jag det som min skyldighet att dela med mig av det jag har.

Att hon har patos märktes inte minst när hon öppet kritiserade Leif Östling i Dagens Industri efter hans uttalande om att skatten han betalar inte ger honom något mervärde personligen. Inte minst då Maria själv en del av Svenskt Näringslivs styrelse.

– Jag sitter i den styrelsen på eget mandat, jag är inte där i egenskap av branschrepresentant med intressen att företräda. Jag valdes in med avsikten att vara en person som rör om och som är fri att säga vad jag egentligen tycker, alltså har jag gjort det.

Hon värjer sig dock mot ordet moral i sammanhanget.

– Jag vet inte om jag skulle kalla det moral, snarare ansvarstagande. Jag träffar väldigt många företagare i mitt jobb, jag menar att det ligger i en företagares natur att ta ett stort samhällsansvar. Om man är seriös, vill säga.

Nästa steg för AlphaCE, säger hon, är att börja arbeta internationellt. Om tio år vill hon  exportera om ställningsprogram till hela världen – Afrika, Indien och Kina är marknader hon gärna skulle slå sig in på. Omställning är nämligen en välfärdstjänst som alla arbetsmarknader i förvandling har nytta av.

– Jag är ingen förvaltande person, jag tänker framåt. Jag hoppas att det ska finnas roliga saker för mig att utforska och utveckla.

Klockan är mycket, tiden har rusat i väg. Maria måste vidare, vi skakar hand och tackar. I ett huj är hon borta, slukad av vinternatten som under samtalets gång, lagt sig över huvudstaden.

Maria Mattsson Mähl

Familj: Två barn och make

Bor: Uppsala

Läser helst: Facklitteratur och Biografier

Om jag får en timme över: Tar jag en skogspromenad

Motto: Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge!